NÀr man som jag granskat studieförbunden i en region, i det hÀr fallet Sörmland, slÄs man av den mÄngskiftande verksamhet som bedrivs. Av att studieförbunden samverkar med och bistÄr sÄ mÄnga föreningar och sammanslutningar. Och tÀcker sÄ vida ÀmnesomrÄden och nÄr ut till sÄ mÄnga.
Tusentals mÀnniskor i varje lÀn eller region deltar i studiecirklar om allt frÄn konst och design till föreningskunskap och litteratur. Förhandlingsteknik, sprÄk och musik, digital teknik och ornitologi, ja listan Àr nÀstan oÀndlig och variationen stor. Det brukar vara mellan en halv och en miljon fysiska personer som deltar i studieförbundens folkbildningsaktiviteter varje Är i landet. Till det kommer ca 100.000 deltagare i de 155 folkhögskolornas olika kurser, lÄnga och korta.
Folkbildningen Àr för Ätskilliga medborgare i landet en möjlighet att fördjupa sina kunskaper, finna sig till rÀtta i samhÀllet, utveckla sina sinnen eller komma ett steg nÀrmare arbetsmarknaden eller finna en ny vÀg i livet.
Men sÄ hör man skeptiska röster om att detta Àr att betrakta mer som en hobby som var och en kan stÄ för. Eller att det skulle rinna pengar ut i okontrollerad form frÄn statsbidragen som ju Àr en viktig grund för den stora och breda folkbildningen.
I en uppföljning och granskning Àr det viktigt att uppmÀrksamma bÄde risker, vilka rutiner och regelverk man arbetar med, hur kontroller görs och hur allmÀnna medel anvÀnds och redovisas. Och hur allt detta och mer dÀrtill dokumenteras pÄ ett systematiskt sÀtt och kan visas upp för bidragsgivare och utomstÄende granskare.
Det Àr sant att det brustit pÄ ett par platser i landet inom vissa grenar av den stora verksamheten men en sak Àr uppenbar för mig: Att studieförbunden, som jag har tittat pÄ i Sörmland, har en god sÀkerhet i sin redovisning av vad man gör och har gjort och hur bidragen anvÀnds. Jag granskade folkbildningen Àven för sex Är sedan och det som skett sedan dess Àr en klart förbÀttrad möjlig insyn genom att man numera genomgÄende tillÀmpar en systematisk kvalitetsutveckling och dokumentation.
NÀr man ser den omfattning och betydelse som folkbildning har för sÄ mÄnga mÀnniskor och för föreningslivets utveckling Àr det nÀrmast obegripligt att se hur folkrörelsepartier som Kristdemokraterna och Liberalerna kan föreslÄ stora nedskÀrningar för bÄde studieförbund och folkhögskolor. SÄ som kommer fram i budgetförslaget frÄn regeringen i höst och som redan blivit verklighet för folkhögskolorna. Det minskar möjligheterna för mÀnniskor att söka ny kunskap.
En stor del av civilsamhĂ€llets vidare utveckling Ă€ventyras och en del av det viktiga âkittetâ i vĂ„rt samhĂ€lle kan gĂ„ förlorat.
Leif Kindblom
(Med tidigare erfarenheter frÄn ledningen av nationellt etik- och kvalitetsarbete inom folkbildningen)