Äventyra inte folkbildningens unika kraft!

Debatt2023-10-06 05:58
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

NĂ€r man som jag granskat studieförbunden i en region, i det hĂ€r fallet Sörmland, slĂ„s man av den mĂ„ngskiftande verksamhet som bedrivs. Av att studieförbunden samverkar med och bistĂ„r sĂ„ mĂ„nga föreningar och sammanslutningar. Och tĂ€cker sĂ„ vida Ă€mnesomrĂ„den och nĂ„r ut till sĂ„ mĂ„nga. 

Tusentals mĂ€nniskor i varje lĂ€n eller region deltar i studiecirklar om allt frĂ„n konst och design till föreningskunskap och litteratur. Förhandlingsteknik, sprĂ„k och musik, digital teknik och ornitologi, ja listan Ă€r nĂ€stan oĂ€ndlig och variationen stor. Det brukar vara mellan en halv och en miljon fysiska personer som deltar i studieförbundens folkbildningsaktiviteter varje Ă„r i landet. Till det kommer ca 100.000 deltagare i de 155 folkhögskolornas olika kurser, lĂ„nga och korta. 

Folkbildningen Àr för Ätskilliga medborgare i landet en möjlighet att fördjupa sina kunskaper, finna sig till rÀtta i samhÀllet, utveckla sina sinnen eller komma ett steg nÀrmare arbetsmarknaden eller finna en ny vÀg i livet.

Men sÄ hör man skeptiska röster om att detta Àr att betrakta mer som en hobby som var och en kan stÄ för. Eller att det skulle rinna pengar ut i okontrollerad form frÄn statsbidragen som ju Àr en viktig grund för den stora och breda folkbildningen.

I en uppföljning och granskning Ă€r det viktigt att uppmĂ€rksamma bĂ„de risker, vilka rutiner och regelverk man arbetar med, hur kontroller görs och hur allmĂ€nna medel anvĂ€nds och redovisas. Och hur allt detta och mer dĂ€rtill dokumenteras pĂ„ ett systematiskt sĂ€tt och kan visas upp för bidragsgivare och utomstĂ„ende granskare. 

Det Ă€r sant att det brustit pĂ„ ett par platser i landet inom vissa grenar av den stora verksamheten men en sak Ă€r uppenbar för mig: Att studieförbunden, som jag har tittat pĂ„ i Sörmland, har en god sĂ€kerhet i sin redovisning av vad man gör och har gjort och hur bidragen anvĂ€nds. Jag granskade folkbildningen Ă€ven för sex Ă„r sedan och det som skett sedan dess Ă€r en klart förbĂ€ttrad möjlig insyn genom att man numera genomgĂ„ende tillĂ€mpar en systematisk kvalitetsutveckling och dokumentation. 

NĂ€r man ser den omfattning och betydelse som folkbildning har för sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor och för föreningslivets utveckling Ă€r det nĂ€rmast obegripligt att se hur folkrörelsepartier som Kristdemokraterna och Liberalerna kan föreslĂ„ stora nedskĂ€rningar för bĂ„de studieförbund och folkhögskolor. SĂ„ som kommer fram i budgetförslaget frĂ„n regeringen i höst och som redan blivit verklighet för folkhögskolorna. Det minskar möjligheterna för mĂ€nniskor att söka ny kunskap. 

En stor del av civilsamhĂ€llets vidare utveckling Ă€ventyras och en del av det viktiga ”kittet” i vĂ„rt samhĂ€lle kan gĂ„ förlorat.

Leif Kindblom 

(Med tidigare erfarenheter frÄn ledningen av nationellt etik- och kvalitetsarbete inom folkbildningen)