Bengt Tholin i Läppe var hängiven scout och höll många lägerbål. Efter hans död hedrades han med en minnesstund med lägerbål vid Läppebadets camping.

De som kom för att ta avsked i lördags kunde ta med picknick, lyktor och något att sitta på, berättar Marianne Isaksson som var gift med honom.

– Vi började med att samlas nere vid badstranden. Det var väldigt vackert, alla satt så att vi kunde se stranden och där vi ställt lyktor, bilder och blommor, säger hon.

Omkring 85 personer kom till minnesstunden för Bengt Tholin, som närmast sörjs av maka, barn och barnbarn. En orkester fanns på plats och officiant var Pelle Andersson, kårordförande för scouterna i Katrineholm.

– Vi sjöng många av de sånger som Bengt använt under sina lägerbål. Alla sa att det var så stämningsfullt och att det verkligen hedrade Bengt, säger Marianne Isaksson.

Hos begravningsbyråerna syns en trend mot att fler och fler väljer direktkremation. Men det behöver inte alls handla om att de anhöriga inte bryr sig, menar Marianne Isaksson.

– Många har egna minnesstunder som kan vara nog så hedrande. Vi har inte råd att lägga våra pengar på döden, där tror jag att orsaken är. Man kan ordna en mycket värdig begravning utan att blanda in kyrkan eller begravningsbyråer som tar pengar. Jag har hört om flera som har skrivit i sina vita arkiv att "ni tar en picknick-korg och sätter er någonstans", säger hon.

Bengt Tholin föddes 1938. Han var uppvuxen på Östermalm i Stockholm och det var många därifrån som var med under avskedet. 1982 gick flyttlasset till Vingåker.

– Vi kallar oss Vingåkersbor, säger Marianne Isaksson.

Till yrket var Bengt Tholin fritidspedagog och brukade säga att han jobbat på alla barnstugor i Vingåkers kommun, med inhoppen inräknade.

Förutom scouterna var han aktiv inom Vänsterpartiet i Vingåker. Han gjorde partiavdelningens ekipage till den lokala Prideparaden och vann två år i rad.

Bengt Tholin tyckte även om att arbeta med trädgården.

– Jag fick en damm en gång, med näckrosor i. Han byggde en pergola, gärdsgårdar, en japansk trädgård... Han ville alla väl, han var uppfinningsrik och kunde göra vad som helst av ingenting, säger Marianne Isaksson.