I Irene Sandqvist och Göran Stens insändare "Glädjebetyg ger fel förutsättningar för gymnasiet", framgår det att Vingåkerspartiet har genomfört en granskning av eventuell förekomst av så kallade glädjebetyg vid Slottsskolan i Vingåker.
Granskningen visade bland annat att 32% av elevers resultat från nationella provet var detsamma som deras slutbetyg. Vidare har 70% av eleverna högre slutbetyg i förhållande till sitt resultat vid nationella provet i engelska, vilket Slottsskolans rektor Magnus Karlsson uppger. Utifrån detta menar Sandqvist och Sten att det finns anledning till anklagelse för betygsfusk i form av glädjebetyg. Vidare betonar de vikten av att ge eleverna en så stabil grund inför gymnasiet som möjligt, vilket också har gett upphov till granskningen.
Som 19-åring och med det färska minnet av min tid som högstadieelev i allmänhet, och min tid som gymnasieelev i synnerhet, finns det anledning att påstå att slutsatserna av denna granskning inte ser till hela bilden av situationen. Resultatet vid ett nationellt prov är naturligtvis av hög vikt, men elevens prestation kan också mätas genom en summativ bedömning av tidigare påvisade kunskaper, som sammanvägt kanske kan ge grund för ett annat betyg än resultatet av det nationella provet.
Samtidigt är det av stor vikt att betona uppskattningen av att det finns ett intresse för att grunden för Vingåkers högstadieelever ska vara så stabil som möjligt, men i fråga om differens mellan resultat från nationella proven och en elevs slutbetyg, måste många perspektiv inkluderas. Som exempelvis att majoriteten av de som arbetar på skolan besitter professionella grunder för sin bedömning av en elevs prestationer.
Att meritvärdet har höjts 175 till 210 poäng motsvarar en oerhörd framgång för Slottskolan, dess elever, personal och övriga involverade i och utanför skolan. En framgång som i första hand borde betraktas som en stolthet – istället för att ge upphov till misstänksamhet gentemot skolans, och övriga inblandades, insats för att den framgången över huvud taget har varit möjlig.
Avslutningsvis borde Slottsskolans framgångar betonas istället för att väcka misstänksamhet gentemot framgången och de involverade på skolan.
