"I rörelse" bärs upp av en våldsam vrede – ett ursinne som leder Athena Farrokhzad både till det högtidligt deklamatoriska och det ansträngt agitatoriska. I den romantiska fasen är hon grandios, i den aktivistiska posen däremot helt enkelt svag. Hennes oftast jämna temperament passar för den storslagna gesten, det sceniska utspelet, men för den utmejslade reflektionen är ilskans gestik värdelös.

Många av dikterna är att se som brukspoesi. En förteckning i bokens slut anger att de tillägnas både personer och händelser. Dikten "Slå tillbaka" tillkom till exempel "för en manifestation till försvar för strejkrätten 2018".

I den här direkta nyttoaspekten blir hon mest ointressant, det syftande tonfallet i de många politiska raderna är direkt livsfarligt eftersom dess övertydlighet bara lämnar de svarta konturstrecken efter sig, ett eko av upprördhet. Eller möjligen av småtrist seminarieövning när de släpper till för ett analytiskt och mer akademiskt tonfall.

 

När Farrokhzad däremot förmår bädda in de existentiella tvivlen i den aktivistiska striden blir hennes poesi stundom mycket bra. Även om hon själv skulle förlora på att stiga ut ur sin ilska så skulle förmodligen hennes dikter vinna på det. Den stillsamt resonerande dikten "Min syster, jag binder en krans" visar hur långt hon kan gå i till exempel sin förtvivlan.

Om Farrokhzad förmådde ta några steg tillbaka från sin stensockel av upprördhet och högstämt patos skulle dikten växa till sig. Det monumentala blir sällan långlivat i poesihistorien, arbetarrörelsens brukspoeter är exempelvis förfärligt döda vid en omläsning.

 

"I rörelse" är ett ojämnt verk där redaktören har varit frånvarande. Hopsamlat från olika forum: massmediala, sceniska, intertextuellt kritiska med pekpinnepedagogik. Det håller inte alls ihop på samma sätt som genombrottet "Vitsvit" (2013). Parafraserna (till exempel boktiteln) fungerar ömsom, men oftast inte alls. Avsnittet om Göran Palm är ett slag rakt ut i luften. Läsningen lever vådligt mellan stort engagemang och den lite kvava känslan av skrivarkurs.

Farrokhzad är dock direkt och oftast lättläst. Hennes tillgänglighet är en styrka; även när hon försöker ompröva står hon på traditionsfast grund. Som i det mässande tonfallet i dikten "Ankarbarn": ”I havet flyter broderns blod/ I havet strömmar skulden stark/ I havet som gav jord för blod/ I havet följer lillebror."

 

Litteratur

Athena Farrokhzad

I rörelse

Albert Bonniers förlag